Allvarligt fel
Jo, jag börjar tro att jag har det. Maken till den skumma dröm jag hade inatt har jag då aldrig råkat på.
Jag var hos mina föräldrar i Viksberg, nere vid stora vägen. Det är lite oklart hur eller varför, men jag blev iallafall skjuten med tre skott i bröstkorgen. Blödde dock inte och fortsatte gå omkring som vanligt. Men alla visste ju att jag behövde till sjukhus, så det ringdes efter taxi. Under tiden packade jag lite grejer och tog med mina mediciner och sånt. Sen kom taxin och körde mig till.....ja just precis. USA. Jättelogiskt. Där skulle jag precis börja opereras när jag vaknade.
Måste ha varit väldans billigt att åka taxi från Fagersta till USA.... För att inte tala om smidigt. Undrar om det var en amfibie-båt, eller om vi åkte flyg eller nåt. Lite skumt oxå att jag gick omkring och visade upp mina kulhål för folk medan jag väntade på taxin. "jo, men titta. jag blev skjuten". Verkligheten tog sig uttryck i att jag i drömmen hade lite ont i ryggen, där kulorna gått ut. Verkligheten består då i att jag tidigare på dagen varit och fått massage och därför är öm i musklerna. :)
Annars har vi en jobbig tid här hemma nu. Kira har fått en fult, stort sår på buken av tikskyddet. Det har skavt sönder huden nu när det är så varmt och fuktigt ute. Kira har jätteont och lider bigtime. Hon har iallafall slutat blöda, så hon behöver inte ha tikskyddet längre. Vi var till veterinären igår med henne och fick buken rakad och såret rejält rengjort. Kira hade så ont att de fick ge henne en lugnande spruta för att kunna göra det ordentligt. Nu går hon på antibiotika och smärtstillande, men har ändå ont och är orolig och frustrerad. Jättejobbigt psykiskt för mig och Jörgen oxå... Det är som föräldrar med ett sjukt barn. Man vill ta bort det onda, men kan inte...
Inatt var hon orolig till och från, så vi har inte sovit så bra. Hon mer eller mindre vägrar göra behov när vi är ute oxå. Hon håller sig tills hon absolut måste. Just nu har hennes värktabletter full effekt, så nu vilar hon ganska lugnt. Men annars far hon runt och vet inte vart hon ska ta vägen. Gnäller och tittar på en med stora ögon som säger "matte, snälla hjälp mig". Jag skulle kunna grina, så utmattad är jag just nu...
Jag var hos mina föräldrar i Viksberg, nere vid stora vägen. Det är lite oklart hur eller varför, men jag blev iallafall skjuten med tre skott i bröstkorgen. Blödde dock inte och fortsatte gå omkring som vanligt. Men alla visste ju att jag behövde till sjukhus, så det ringdes efter taxi. Under tiden packade jag lite grejer och tog med mina mediciner och sånt. Sen kom taxin och körde mig till.....ja just precis. USA. Jättelogiskt. Där skulle jag precis börja opereras när jag vaknade.
Måste ha varit väldans billigt att åka taxi från Fagersta till USA.... För att inte tala om smidigt. Undrar om det var en amfibie-båt, eller om vi åkte flyg eller nåt. Lite skumt oxå att jag gick omkring och visade upp mina kulhål för folk medan jag väntade på taxin. "jo, men titta. jag blev skjuten". Verkligheten tog sig uttryck i att jag i drömmen hade lite ont i ryggen, där kulorna gått ut. Verkligheten består då i att jag tidigare på dagen varit och fått massage och därför är öm i musklerna. :)
Annars har vi en jobbig tid här hemma nu. Kira har fått en fult, stort sår på buken av tikskyddet. Det har skavt sönder huden nu när det är så varmt och fuktigt ute. Kira har jätteont och lider bigtime. Hon har iallafall slutat blöda, så hon behöver inte ha tikskyddet längre. Vi var till veterinären igår med henne och fick buken rakad och såret rejält rengjort. Kira hade så ont att de fick ge henne en lugnande spruta för att kunna göra det ordentligt. Nu går hon på antibiotika och smärtstillande, men har ändå ont och är orolig och frustrerad. Jättejobbigt psykiskt för mig och Jörgen oxå... Det är som föräldrar med ett sjukt barn. Man vill ta bort det onda, men kan inte...
Inatt var hon orolig till och från, så vi har inte sovit så bra. Hon mer eller mindre vägrar göra behov när vi är ute oxå. Hon håller sig tills hon absolut måste. Just nu har hennes värktabletter full effekt, så nu vilar hon ganska lugnt. Men annars far hon runt och vet inte vart hon ska ta vägen. Gnäller och tittar på en med stora ögon som säger "matte, snälla hjälp mig". Jag skulle kunna grina, så utmattad är jag just nu...
