Rallylydnad

Idag var vi tvungna att gå upp tidigt, trots att det är lördag. Det var dags för examination på instruktörsutbildningen. Dock inte för mig, eftersom min projektpartner inte kunde komma idag. Vi ska istället göra vår examination om ca 2 veckor, exakt dag är inte bestämd än. Men Jörgen blev iallafall instruktör idag. Det gick bra för allihopa på kursen, alla blev godkända.

Vi hade inte mycket mer än kommit hem när telefonen ringde. Det var till mig och var en tjej från klubben. Hon ringde för att hon blivit tillfrågad av vår klubbs ordförande om hon ville gå en instruktörsutbildning i rallylydnad. Hon ville inte gå den själv och visste att jag var intresserad, så hon fick i uppdrag av vår ordförande Carin att ta kontakt med mig. Självfallet ville jag, och är dessutom ledig den helg utbildningen är. Så andra helgen i juni åker hon och jag ner till Skåne för att bli rallylydnadsinstruktörer. Sen är väl tanken att vi ska hålla kurs i höst på vår klubb. Ska bli spännande! Nu börjar det rulla på för mig i hundvärlden... :D Den här rallylydnadinstruktörs-utbildningen är ju ändå nåt jag kan använda i mitt företag sen.

Igår var jag till en massör och fick en rejäl genomkörare i ryggen. Jörgen kom hem en dag i förra veckan, gav mig pengar och sa "jag har bokat en tid åt dig hos en massör". :D Underbara han... Jag har tur jag.
Iallafall så var jag där igår. Hon masserar med en djupgående, lite hårdhänt metod. Man låg ibland och bet sig i läppen. Men nytta gjorde det, massor! Dock var jag resten av dagen igår så öm på ryggen att Jörgen inte kunde krama mig eller ens nudda mig där. Jag stålsatte mig innan vi gick och lade oss, och lät honom smörja in ryggen med liniment. Det gjorde nog gott, för idag har det varit massor bättre, även fast jag fortfarande är öm. Lite tendens till blåmärken har jag på sina ställen oxå..
Men denna massage gav mig en energi jag inte haft på länge, så jag bokade en ny tid direkt. Hon rekommenderade att man går ca 3 ggr tätt inpå varandra, för att sedan kunna underhålla det med att gå en gång var 5-6 vecka. Så jag ska dit redan på torsdag igen. Såå skönt! Det här var verkligen vad jag behövde. Jörgen har redan börjat kommentera om att jag ler och skrattar mer.

Tänk om det äntligen börjar vända... Ååh...

USA

Jörgens bror o sambo som var i USA och bl.a. gifte sig kom med i Dalademokraten...  De hade med ett reportage om den ursprungliga orsaken till resan. Artikeln finns att läsa här: http://www.dalademokraten.se/Nyheter/Falun/2007/05/24/Jag-har-fatt-ett-nytt-liv/

Jag själv har tagit mig i kragen ordentligt. Hör och häpna, men jag har faktiskt en tid hos läkaren i nästa vecka! Tyvärr då den läkare jag ville byta bort, men men. Jörgen följer ju med så det går kanske bättre den här gången... Skönt iallafall att det äntligen ska bli av. Men jag har haft stressmage typ hela dagen idag efter telefonsamtalet med läkaren imorse.

Agilitykursen går framåt med stormsteg, har nog säkert gått minst halva kursen nu (har inte räknat så noga). Vi har iallafall gått igenom rak, böjd och platt tunnel, A-hindret, vanligt hinder, däcket, slalom, balanshindret. Idag fick vi prova på framåtsändande, och så har vi fått köra lite små hinderkombinationer oxå. Hela gruppen är jätteduktiga (det var en hund som är både fet och lat, och dessutom har en matte som inte vet vad hon gör. men det ekipaget slutade efter ett par gånger). Tydligen är vi så pass duktiga allihopa att våra instruktörer har svårt att fylla ut tillfällena, vi går framåt så pass fort. Det är ingen hund som vägrar eller är rädd eller så, utan alla hundar provar och bjuder på hindrena med glädje.
Smilla missade 3 (!) första gångerna pga sitt löp, men nu så. Nu kör vi för fullt och hon är jätteduktig. Väldigt uppmärksam på mig och tycker det hela är en riktigt rolig grej. Sitter och gnäller när vi står på sidan om och väntar på vår tur, hon vill göra hela tiden (speciellt om de andra gör nåt som involverar tunneln, hon ÄLSKAR tunneln).

Har sovit ett par timmar på eftermiddagen idag, pga väldigt trött kropp både igår och idag (har en teori om spänningar efter jobbiga morgon-telefonsamtal till vårdcentralen). Ändå sitter jag här och gäspar nu... Bäst jag går och lägger mig. Gonatt!

Jodå, jag lever...

....även fast jag inte uppdaterat här på evigheter. =)

Har det lite tungt igen, kroppen har reagerat på den här eviga tröttheten med att återgå lite i depressionen jag hade förut. Fick en ångestattack här en natt för några dagar sen. Efter stöttning av både sambo och mamma lyckades jag iallafall imorse ringa läkaren jag fick namnet till när jag bad min ordinarie att få byta läkare. Dessvärre hade hon inte möjlighet att ta emot mig, och hon visste inte alls när jag skulle kunna få en ny läkare. Tydligen har de fullt upp på min vårdcentral. Så nu måste jag höra av mig till min första läkare ändå... För jag kan inte gå såhär längre, jag måste ha hjälp NU. Och kanske bli sjukskriven ett tag så jag får återhämta mig utan att ha nåt liggande över mig som stresspåslag. Men jag har värsta ont i magen över att behöva återgå till min första läkare... Trivdes inte alls med honom. Men J har bestämt sagt att han tänker följa med när jag väl får en tid, och det känns väldigt bra.

Annars rullar det väl på. Eller ja, delar av livet iallafall. Instruktörsutbildningen blir färdig nu i dagarna, vi har bara "examen" kvar. Allmänlydnadskurserna jag är med och håller i är oxå på G att avslutas. Skolan däremot går fortfarande åt helvete, har inte fixat att ta ett enda poäng... Men men, jag kanske kan få ett intyg av läkaren till CSN.

Jörgens ena bror har gift sig med sin sambo! Nånting roligt iallafall, jag behöver muntras upp. =) Så nu snart framöver ska vi upp till Falun på bröllopsfest. De passade på att i hemlighet gifta sig i Las Vegas när de var där på en USA-resa. Och andra brodern gifter sig nästa sommar. Och får barn nu i höst. =) Mycket roligt på gång där...

Smillas tass är nu helt läkt, och hon lever helt obehindrat med en klo mindre. Dessvärre lyckades Jimmys Molly göra samma sak när de var här på besök sist. Hon slet av delar av klon och går nu med bandage med pulpan blottad. Dagliga byten av bandage och grejer - jag vet hur det är... Men Mollys pulpa ser väldigt mycket finare ut än vad Smillas nånsin gjorde, så hennes kommer nog läka som den ska. Vi håller tummarna för det.

Nu ska jag göra vad jag oftast gör när livet blir för jobbigt - fly in i WoW-världen. Kramar till er alla.

RSS 2.0