Millas Mirakel

Hade en pissig natt inatt - svanken värkte när vi gick och lade oss och under natten spred sig den smärtan så den till slut täckte hela nedre halvan av ryggen. Hade dessutom slut på magsyretabletterna så jag försökte ligga på den "bra" sidan hela natten för att minska halsbrännan. Det gjorde att mitt gamla problemområde i ryggen mellan skulderbladen började protestera och oxå göra lite ont... Dessutom lyckades jag inte undvika halsbrännan helt. Fick väcka Jonas vid två-tiden så han hämtade ett stort glas mjölk åt mig och TENS-apparaten. Med hjälp av detta lyckades jag till slut somna och sov nästan oavbrutet till strax efter fem imorse. Eftersom alarmet ändå skulle ringa halv sex så kändes det rätt ok. Smådåsade tills det var dags att gå upp.
Lyckades få nån timmes extra sömn på soffan nu på förmiddagen oxå.

Så länge jag ligger still är det rätt lugnt, men så fort jag reser mig och rör mig i lägenheten så blir magen stenhård och jag alldeles andfådd. Ibland gör det rätt ont oxå, ibland inte så ont. Senast jag lade omkull mig igen så har jag känt magen bli hård då och då även i vila, men det gör åtminstone inte ont då. Har kört med TENSen hela förmiddagen men tog av den nu för att vila musklerna där i svanken lite. Plus att jag tänkte hoppa in i duschen en sväng. Molandet återkommer med full styrka så fort jag inte har den på dock, så den åker nog på igen i eftermiddag.

Hoppas verkligen den här förändringen innebär att det startat igång nu... Tyckte lite synd om mig själv så jag har plockat upp 2 kladdkakemuffins ur frysen till senare... :)
Håll tummarna!

I förmiddags när jag gick på toa upptäckte jag att slemproppen återigen har gått. Hade hört att den kunde återbildas om den gick tidigt, så jag förväntade mig nästan att jag skulle ha en ny på plats vid det här laget. Men nu har alltså även den gått... Och ända sen dess har smärtan varit annorlunda, vassare och mer på allvar på nåt sätt. Har inte direkt haft några värkar, men det molar och har sig i hela nederdelen av magen och ryggen...

Så ja, vi får väl se... :)

Japp, nu är vi inne på upploppet med målsnöret alldeles framför näsan... Nu på söndag når vi beräknat datum (om vi kommer så långt).
Jag börjar på att ha ganska mycket förvärkar nu, i varierande styrka. Och förkylningen är nu så bra igen att vi återigen börjar tjata på lillan om att hon ska komma ut till oss.
Har gått upp nåt kilo till så nu ligger jag på totalt 19 kg plus sen starten.
Igår var vi till barnmorskan för rutinkontroll - datumet vi hade hoppats på att vi bokat i onödan, men nu blev det inte så... Fortfarande är alla värden och testresultat finfina, så ingen orsak till oro där iallafall. Hon klämde lite på magen och ner vid buken, log sen belåtet och sa att lillan sjunkit ännu längre ner och låg så fint så där nere.
Vi fick en ny tid inbokad nästa fredag, ifall det visar sig att vi går mkt över tiden för då behöver hon boka in en tid åt oss för kontroll av moderkakan ungefär vid v. 42. Den kan riskera att börja sluta fungera nån gång då, är ju inte till för att funka längre.. Så man behöver kolla så bebisen fortfarande får den näring den behöver. Men men, nog ska hon väl ha kikat ut innan dess?!! :)

Det här blir sista uppdateringen av den här typen - vi är ju fullgångna nu så det finns inga fler bilder och texter.. ;) Men jag kommer såklart fortsätta skriva om hur jag mår och hur det går och så, om nu inte lillan beslutar sig för att kika ut väldigt snart för då är det det ni får veta istället. ;)




Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

På TV börjar förlossningen typiskt med att vattnet går – mitt i en folksamling, såklart – och fortsätter med ögonblickliga sammandragningar. Du behöver sannolikt inte vara särskilt orolig att detta ska hända dig. Fosterhinnorna brister i mindre än 15 % av fallen och även om det sker så brukar bebisens huvud fungera som propp (du kan däremot märka att det läcker om du ligger ner). Det bästa är att ta det lugnt om detta sker – det kan ta timmar innan värkarna börjar – och ringa BVC eller läkare. Din kropp kommer att fortsätta producera fostervatten tills bebisen är född, så du kanske får rådet att stanna hemma tills värkarna har satt igång, eller eventuellt igångsättning.

Värkarna startar ofta på natten, vilken natt vet ingen. Om du sover dåligt just nu kan det därför vara klokt att ta små tupplurar under dagarna så att krafterna finns för natten. Detsamma gäller naturligtvis för dig som partner.

Barnet: En genomsnittlig bebis är lite över 50 cm lång och väger strax under 3,5 kg när den föds, men det är också vanligt och helt normalt att bebisen väger allt mellan 2,5 och 4 kg.

Nu är huvudet och magen ungefär lika breda på barnet. Nästan allt lanugohår är borta och barnet rör sig så mycket det kan på sin trånga plats.

Fostervattnet, som var klart från början, är nu mjölkaktigt från allt det som avsöndrats från bebisen under graviditeten, bl a hudceller som ömsats för att ge plats för den nya hud som växer underifrån. 
Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42

Moderkakan ger barnet näring, det visste du säkert. Men visste du att den också under graviditetens sista del ger barnet en liten avskedspresent i form av livsviktiga antikroppar? De sjukdomar du som blivande mamma har haft under livet är du i många fall immun mot eftersom din kropp producerat antikroppar. Dessa ger du nu vidare till barnet via moderkakan och skyddar barnet under de första sex månaderna som till exempel mässlingen. Barnet får också i sig antikroppar genom amningen.

Har haft en jobbig vecka, så uppdateringen fick dröja lite. :)
Började känna av en förkylning redan förra veckan, men den väntade till slutet av helgen innan den bröt ut. Har sen legat mer eller mindre däckad hela veckan i detta, hostat och snorat och haft mig. Tappade rösten i 2 dagar innan den sakta började återvända under den 3:e dagen. Har aldrig tappat rösten så totalt förut och det var oerhört frustrerande.
Vi var lite nervösa att hon skulle få för sig att titta ut precis när jag mådde som sämst, men jag har faktiskt känt väldigt lite av sammandragningar/förvärkar under de här dagarna. Först nu när jag börjat må bättre har de kommit med förnyad styrka igen. Kroppen är kanske smartare än man tror...
Igår och idag däremot har jag visserligen fortfarande hostat och snörvlat, men kroppen är mkt piggare och förvärkarna nästan lite jobbiga. Kan inte göra nånting utan att de kommer... Rasta hundarna är ännu jobbigare än vanligtvis. Nu tar jag inte ut dem efter ett visst antal timmar utan jag väntar tills de säger åt mig att "NU måste jag ut". Jag har liksom inte kraften/orken för nåt annat. Snart ska väl det förhoppningsvis vara tillbaka till det normala, bara lillan kommer. Men de känner nog på sig hur läget är oxå, hundarna. De har varit jätteduktiga och ligger mest och sover när jag vilar.
Jag misstänker att lillan ligger och klämmer på nån nerv, för jag har nästan som ischias-känningar i vänster skinka. Mäkta irriterande.
Viktuppgången har stannat av, verkar det som. Har bara gått upp 1 hg den senaste veckan.



Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Läs hur du hanterar förlossningens början, utifall att den skulle sätta igång redan nu. Bli dock inte alldeles fixerad vid det beräknade förlossningsdatumet! "Plus minus 14 dagar" är det som gäller vilket innebär att barnet kan födas NU eller om en månad. För många är det jobbigt, men faktum är att det är väldigt lite vi har kontroll över när det gäller barnafödande. Kroppen gör som den vill ändå.


Barnet: Är det möjligt att veta om man väntar en pojke eller en flicka, om man inte sett det på ultraljud? En ledtråd är vikten - pojkar tenderar att vara något större än flickor. I vecka 39 väger bebisar mellan 3 kg och 3,2kg, men fortsätter bygga upp det lager underhudsfett som hjälper till att hålla dem varma utanför livmodern.
Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade.

Nu är gripreflexerna starka och hon eller han reagerar mer tydligt  på ljus och ljud. Nu är kroppen ganska rund och i barnets mage finns det en hel del mekonium –den första avföringen – som behöver komma ut.

Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Bebisens inre organ finns alla på plats, men lungorna tar längst tid att utvecklas färdigt. Även efter födelsen kan det ta några timmar innan andningsrytmen etableras. När bebisen precis är född kommer man att undersöka den och bedöma resultatet enligt Apgar-skalan.

Nu förser moderkakan även fostret med antikroppar som ska hjälpa barnets immunsystem att hålla infektioner borta de första sex månaderna.

Undrar du vilken ögonfärg ditt barn kommer att ha? De flesta kaukasiska barn föds med mörkblå ögon och den ögonfärg de så småningom kommer att få, vare sig det är bruna, gröna, gråa eller blå ögon, inte visar sig förrän efter flera veckor eller t o m månader. Ditt barns ögonfärg vid förlossningen kommer att förändras i kontakt med ljus. De flesta barn av afrikanskt eller asiatiskt ursprung har mörkgrå eller bruna ögon vid födseln, men den exakta nyansen visar sig inte förrän efter sex månader till ett år.

De flesta barn ligger nu med huvudet nedåt. Nu är det så trångt om utrymme att armar och ben ligger klistrade längs med kroppen. Nästan alla ben i kroppen har hårdnat, men några hinner inte bli det före födseln. Barnets skalle är inte helt ihopväxt. Anledningen är att huvudet ska vara följsamt under förlossningen. En del barn har därför lustig huvudform när de kommer ut, men det kommer att återställas.

Igår var vi till barnmorskan igen för ännu en kontroll. Som vanligt var alla mina värden, mått och lillans hjärtljud jättebra - inget att anmärka på. :) Blodtryckets undertryck hade gått upp lite, men var fortfarande inom det normala spannet. Låg på 120/80, har innan legat på 70-75 i undertryck. Men med all den här vätskan i kroppen och den stora, tunga magen så är det kanske inte så konstigt om det börjar bli lite ansträngt för hjärtat att pumpa runt blodet... ;)
Det märktes att den här gången i mångt och mycket var en förberedelse inför förlossningen för hon ställde en hel del journalfrågor som förlossningsavdelningen behöver veta. Och när vi bokade in nästa tid så var det mycket prat om ifall vi dyker upp då eller om vi redan fått vår bebis. Om hon inte kikat ut så ska vi dit igen om 2 veckor iallafall - måndagen i samma vecka som vi har beräknat datum.
Jag frågade om hon med sin erfarenhet hade nån möjlighet att ungefär uppskatta vikt och storlek på barnet genom att klämma på magen. Hon såg först lite tveksam ut och sa att det inte var hennes starka sida, att hon aldrig gått in för att bli duktig på det. Men när jag väl låg där på britsen och hon känt på huvudet som hon alltid gör så klämde hon runt över hela magen en liten stund. Sen sa hon att hon inte trodde att det var en speciellt liten bebis där inne, att det kunde vara så att hon redan vägde upp till 4 kg... Men skyndade sig att tillägga att det inte var en säker siffra. Ja, vi får väl se om vi får en liten Michelin-gumma eller hur det blir. Bebisvalkar är söta de med. :)

Idag ska jag tillbaka till vårdcentralen för nästa akupunkturbehandling. Ser inte alls fram emot det med tanke på hur jäkla ont det gjorde förra gången... Har gått och gruvat mig för det i flera dagar nu. Har försökt tala om för lillan att hon får ta och komma ut innan idag så jag slipper gå dit, men det har ju uppenbarligen inte lyckats. ;)



Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Ungefär vid den här tiden börjar många kvinnor bli oroliga för att de inte kommer att känna igen när förlossningen börjar. 

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. Nu väger bebisen kring 2,8 kg och är nästan 49 cm lång. Bebisens huvud ligger nu förmodligen nere i ditt bäcken och skyddas av den omgivande benstrukturen. Detta ger benen och underkroppen mer plats att växa.

Många bebisar har nu huvudet fullt av hår som är ungefär 3,5 cm långt. Men det behöver inte ha samma färg som ditt – mörkhåriga par kan bli överraskade av nyfödda bebisar mer blont eller rött hår och ljushåriga föräldrar kan få bebisar med mörkt hår. Och så finns det förstås bebisar som inte har något hår alls.

A propos hår, så har nu det mesta av den duniga kroppsbehåring som kallas lanugo och som din bebis haft sedan 26 veckor försvunnit, liksom det mesta av fosterfettet (vernix caseosa). Bebisen sväljer detta, liksom andra avsöndringar, och lagrar dem i tarmarna. Detta kommer att bli bebisens första bajs, som kallas barnbeck (eller mekonium).

Om barnet föds under denna vecka så anses det inte vara född för tidigt.

Fostret växer lite långsammare de sista veckorna, pojkar lite snabbare än flickor. Det oljiga vaxlagret på barnets hud börjar försvinna, men  lämnar kvar lite för att underlätta under förlossningen.

Ja, nu har jag varit sen igen med uppdateringen! Fy på mig.. :) Imorgon kommer det ju en ny. ;)

Ja, vad har hänt sen sist... Lite mer förvärkar men fortfarande mest de icke-smärtsamma sammandragningarna. De har jag rätt ofta nu - livmodern tränar för fullt! :) Är om möjligt ännu mer orörlig och klumpig än förut, trodde inte det kunde bli värre men ack så jag bedrog mig. ;) Det är ett helt företag att ta sig i och ur bilen. Jag kan knappt vända mig från sida till sida i sängen längre, det tar en hel del kraft och pust o stön att göra det. Jonas har börjat hjälpa mig på med strumporna på morgonen eftersom höfterna är som stelast då. Nån gång har han fått ta på mig skorna och igår kväll fick han hjälpa mig upp från soffan när vi skulle gå och lägga oss. Fast det handlar mer om smärta än nåt annat. Det gör ont att klämma ihop magen ens bara litegrann. Och ibland gör höfterna ont så jag har svårt att lyfta på fötterna.

Höfterna ja. Jag går fortfarande på akupunktur en gång i veckan och det har fortfarande god effekt. Nu känns det dock som att kroppen gått in i slutspurten och då tar inte akupunkturen bort riktigt lika mycket smärta som tidigare. Men det är fortfarande mycket bättre än innan jag började behandlingen så det är ju fortfarande värt det. Eftersom jag har mer sammandragningar/förvärkar, plus att magen börjar vara så jäkla tung, så blir oxå korsryggen mer trött nu. Det är precis där hon brukar sätta nålarna, 3 på varje sida om ryggraden var det i början men nu har hon utökat till 4 nålar på varje sida. Det har förut varit nån nål som känts mer än andra och gjort ont, men nu sist var det ganska många av dem som gjorde riktigt ont. Musklerna krampade när nålarna snurrades för att stimulera punkterna och det var svårt att ligga still. Efteråt hade jag så ont att det var svårt ens att kläderna låg emot ryggen. För att inte tala om ryggstödet i bilen... Var nästan som att sitta där med öppna sår på ryggen. Har haft små blåmärken där ett par dagar nu och varit öm, men det allra värsta lade sig iallafall efter ett par timmar. Men uscha! Ser inte fram emot den kommande veckans behandling det allra minsta!

Vägde mig imorse - nu ligger jag på +17,7 kg sen starten på graviditeten. Kommer kanske närma mig 20 kg innan hon kikar ut, det visar sig. :) Har ett tag känt mig markant mer törstig utan att behöva springa på toa oftare, och det syns oxå på kroppen. Det tog rätt länge innan jag började lägga på mig vätska, men nu så! Har knappt några fotknölar längre och till och med vaderna ser ut att ha cellulit-knölar av all vätska. ;) Dubbelhakorna börjar hägra och alla skarpa kanter är nu runda. ;) Men men, hellre vätska än fett - det försvinner ju liksom av sig själv under och efter förlossningen. :) Mjölk är den dryck jag helst dricker, har väl aldrig varit så sugen på mjölk nästan dygnet runt som jag varit nu de senaste veckorna! Så gott! Gissar att lillan snott en hel del av mina egna kalcium-lager och att jag nu har behov av att fylla på.

Vi har shoppat en hel del den senaste 1-1½ veckan. Mest smågrejer men ändå sånt som behövs när lillan behagar dyka upp. Det senaste och största inköpet var babyskyddet till bilen (första barnstolen kallas så). En Akta Graco Logico som vi ska klara oss med upp till ett år, beroende på hur hon ökar i vikt.

Det följde oxå med en basenhet till den, som är vad vi spänner fast med bältet i bilen. Sen är det bara att klicka i och ur själva stolen efter behov. Mkt smidigt. Airbagen var vi iväg och kopplade ur i onsdags, så det är oxå klart. :)



Kroppen: Vid den här tiden kan du eventuellt känna att bebisen rör sig nedåt och trycket i den nedre buken ökar. Detta gör att dina lungor och din magsäck får mer utrymme och det kan bli lite lättare att äta och andas. . I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Det kan däremot bli jobbigare att gå – för en del kan det kännas som om bebisen är på väg att ramla ut!
Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.

Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
I slutet av denna vecka anses du fullgången och bebisen kan i princip födas när som helst från denna tid. (Mellan 37 och 42 veckor räknas graviditeten som fullgången – innan 37 veckor anses bebisen underburen och efter 42 veckor överburen.)


Du kanske har märkt att brösten läcker lite. detta är helt normalt. Dina bröst har börjat producera den mjölk som kallas kolostrum eller råmjölk och som ger ditt barn en bra start. Om du känner att förlossningen börjar, kommer din barnmorska att undersöka livmoderhalsen. Hon kommer att se om den har börjat utplånas (bli tunnare) och dilateras (öppnas).
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Bebisen lägger fortfarande på sig – ungefär 28 gram om dagen. Den väger kring 2,7 kg och är ungefär 47 cm lång och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.