Millas Mirakel

Japp, det handlar om Smilla igen. Men denna gången planerat.
Imorse lämnade jag in henne hos veterinären för att bli kastrerad. Vid den lilla hälsokollen de alltid gör innan de söver djur så blev veterinären så imponerad av Smillas fysik att hon flera gånger uttryckte beundran och beröm över den. :D
Känns extra skönt när jag ägnat sommaren åt att banta ner både henne och Kira. :)
Efter att ha lämnat in Smilla så passade jag på att träna Nona lite i väntrummet. Hon skällde (såklart, hon är ju en dvärg! ;) ) en del i början men var riktigt duktig mot slutet. Det kunde t.o.m. komma in en annan hund i väntrummet och hon gjorde inte mer än att kasta några snabba ögonkast mot den - skällde ingenting eller nåt! :)
Passade också på att väga både Smilla och Nona. Smilla har kommit ner till lagoma 25,5 kg och Nona har kommit upp till 7 kg i vikt. Enligt rasstandarden så ska Nona inte bli högre än 35 cm (var 32 sist vi mätte henne) och inte väga mer än 7 kg. Så hon börjar nog på att vara ganska färdigvuxen i kroppen nu. :) Redan... Hon är ju bara 7 månader! Fast hon har redan haft sitt första löp.
Jag satt och tittade på filmsnuttar från dagen efter vi hämtat hem henne, herregud vad liten hon var!! Jag som inte tycker att hon är så mycket större nu... Får nog ge mig, hon har faktiskt växt en hel del. ;)

Iallafall så blev Smilla slutligen kastrerad idag. Det innebär att veterinären gjorde ett ingrepp i buken och plockade bort både livmoder och äggstockar. När hon ändå var där och pillade så bad jag henne att fixa till Smillas navelbråck också, så jag slipper bekymra mig om det. Löp behöver jag heller inte bekymra mig om längre när det gäller Smilla, utan livmoder kan hon inte blöda och utan äggstockar kan hon inte få ägglossning.. ;) Det ska bli skönt, eftersom hon tidigare löpt så ofta och så länge. Tror att det blir ganska skönt för henne själv också då hon mentalt varit ganska påverkad länge efter löpen också. Ska bli lite spännande att se vad den här kastreringen kan ge för effekt på henne, jag hoppas att hon blir lite lugnare när hormonerna inte löper amok hela tiden i henne. Blir förhoppningsvis lite enklare att träna henne i hennes kvarvarande problem. Vi får se.
Först nu gäller det att läka. Kortkorta små rastningsrundor i koppel och långsamt tempo i minst en vecka. Sen tas stygnen och sen får vi se. Vad jag minns så har hon ganska gott läk-kött iallafall.

För nån vecka sen, eller två, så tog jag med mig syrran och hennes kamera ut i naturen. Vi experimenterade litegranna och hon tog lite bilder till mitt företag på mig, Smilla och Nona. Såhär blev några av bilderna: