Smilla - ett år av smärtsam saknad
Ja, tiden går fort. Vid den här tiden för precis ett år sedan grät jag ögonen ur mig och var knappt medveten om omvärlden. Då hade jag tidigare på dagen varit med Smilla till veterinären och låtit henne somna in i min famn.
En och annan tår (ok, ganska många) har fällts även idag, men jag har också nu mycket att glädja mig åt i livet. Smilla kommer alltid att fattas mig, men den akuta sorgen har passerat. Visst kan jag fortfarande ha ögonblick av enorm saknad och tomhet, men dem tar jag som en naturlig del av livet och sorgearbetet.
Men vad mycket jag skulle ge för att få träffa henne bara en gång till....
En och annan tår (ok, ganska många) har fällts även idag, men jag har också nu mycket att glädja mig åt i livet. Smilla kommer alltid att fattas mig, men den akuta sorgen har passerat. Visst kan jag fortfarande ha ögonblick av enorm saknad och tomhet, men dem tar jag som en naturlig del av livet och sorgearbetet.
Men vad mycket jag skulle ge för att få träffa henne bara en gång till....
Kommentarer
Postat av: Anders V
rest in peace Smilla.
Krama om nära o kära
Postat av: Sayo
bästaste Smillisen saknar
Trackback
