Millas Mirakel

De senaste dagarna har Nona blivit mer och mer gosig, precis som hon brukar bli när det är dags för löp. Så kanske.. Kanske att det är ett tidigt tecken! :) Hoppas kan man ju få göra iallafall.

Annars busar hon och Tindra runt för fullt. Eller ja, det är bus från Tindras sida iallafall. Hon har hamnat mitt i sitt första löp någonsin, och Nona - nyparad och erfaren som hon tycker att hon är - reagerar på Tindras dofter. Leker lite, men mest för att hitta ett bra läge att klättra upp och jucka lite... ;)
Stackars Tindra ser mest förvirrad ut när det händer, låter Nona hållas ett tag och går sen och lägger sig i soffan och suckar djupt.

Kanske sista veckan på ett tag som jag har Tindra här om dagarna nu, det visar sig om husse får förlängt på vicket eller inte. Men så såta vänner som vovvarna har blivit skiljer man inte åt hur som helst, så vi får väl se till att de får träffas relativt ofta ändå. :)

I övrigt så blir jag sakta men säkert bättre. Har kastat mig hals över huvud in i ett redan påbörjat projekt med Ing-Britt (Nonas uppfödare). Vi planerar att försöka köpa ett redan existerande hunddagis, för att sedan kunna utöka det med beteendeanalyser, kursverksamhet, friskvård, mm. Var och träffade banken tidigare i veckan och fick ett lånelöfte, bara vi får ordning på alla papper. Så nu har vi en träff i nästa vecka med rådgivarna på Startcentrum för att få hjälp med det.
Så vi får se..

:)