Millas Mirakel

Sitter hemma hos Ing-Britt (Nonas uppfödare) och passar lite vovvar. Hon behövde åka iväg till sin åldrande mor och behövde nån som kunde vaka lite över högdräktiga Nona och alla valpar. :)
Jag är ju inte direkt den som backar på att gosa med valpar och få träffa Nona, och hade dessutom inget speciellt inbokat idag. Så självklart sa jag ja när Ing-Britt ringde igår. :)
Har precis gett valparna lite uppblött foder som de smaskade i sig under stor iver. Nu är alla mätta och belåtna och lugnet har sänkt sig över huset.

Nona är fortfarande inte jättestor, så Ing-Britt börjar tro att det kanske inte är mer än 1-2 valpar i hennes mage. Än visar hon inte så värst mycket tecken på att det börjar vara dags - imorgon har hon gått full dräktighetstid om man räknar från första parningen, och på lördag om man räknar från den andra parningen.
Hon har fått rejäla tuttar nu iallafall, tempen har fluktuerat lite (=gått lite upp och ner) men med betoning på lite och inte alls som när det verkligen börjar närma sig. Igår och idag har hon stått still på samma temp, och hon har ätit ordentligt, så det blir nog inga valpar det närmaste dygnet iallafall.
Ing-Britt säger att hon verkar längta hem lite, men det går ändå bra för henne här. Hon stressar inte, äter bra och sover bra. Så hon överlever. :) Skulle väl bara föredra att vara hemma om hon fick välja.

Själv så går det bra. Illamåendet verkar ha avslutats med en rejäl svacka i lördags, för sedan dess har det varit nästan borta. Men då var jag risig - så fort jag rörde på mig det minsta så kändes det som att spyan var i halsen på mig och inte hjälpte det att äta heller. Har varit rejält trött i ett par veckor, men det verkar också ha vänt efter lördagen. Visst är jag inte helt pigg nu heller, men det är en markant skillnad mot förut.
Byxorna blir trängre och trängre i midjan, får se hur länge det funkar. Än så länge går det bra iallafall, men jag knäpper gärna upp jeansen när jag kommer hem. Idag kör jag byxor med resår-midja så då går det bra. :) Jag hade ju en liten "fettomage", som jag kallar den, redan innan så det inverkar ju på magstorleken också. Vill inte ta några klassiska mag-bilder förrän det syns att det är en grav-mage och inte en fettomage. ;)
Igår var vi till barnmorskan för första gången. Hon heter Karin och verkar helt ok. Lite blondin till sättet, utan att vara korkad, om ni förstår hur jag menar. Hon tuggade tuggummi och man såg för sig hur hon skulle kunna sitta och tvinna håret mellan fingrarna. Men när hon pratade lät hon inte korkad. :)
Det blev mest frågor från henne den här gången - hon frågade alla typiska journalfrågor som om man rökte (självklart inte), hur dryckesvanorna såg ut (i det närmaste obefintliga innan detta hände, nu helt obefintligt) och vad det fanns för eventuella sjukdomar i släkten (inget som inverkar). Vi fick lite broschyrer, nån bok och lite annan info och ett par tider för olika saker bokades in (provtagning, en till infoträff om fosterdiagnostik, nästa träff med Karin). Vi fick också chansen att fråga lite saker vi undrat över, främst om det var nåt vi behövde tänka på när vi ska till Egypten i början av juni.
I maj blir det dags för ultraljudet iallafall, det ser vi väldigt fram emot! Om de kan se det så kommer vi inte kunna hålla oss från att ta reda på könet - vi är så gräsligt nyfikna av oss båda två. ;)
På lördag har jag gått 8 fulla veckor som gravid, och går därmed in i den 9:e veckan då. Vi vill ta oss till 12 fulla veckor innan vi kan börja pusta ut lite, det är nämligen då som den största risken för missfall är över.

Nej, nu är det dags att låta Tindra sträcka på benen igen. Hon sitter i bilen och har lite tråkigt medan vi är här. Fick träffa Nona ute i trädgården för lite mer än en timme sedan, var mest Nona som verkade glad över det faktiskt. Tindra hade för fullt upp med att nosa av marken efter alla andra hundar som springer där vanligtvis. :)