Inne i v. 40 (39+1)
Japp, nu är vi inne på upploppet med målsnöret alldeles framför näsan... Nu på söndag når vi beräknat datum (om vi kommer så långt).
Jag börjar på att ha ganska mycket förvärkar nu, i varierande styrka. Och förkylningen är nu så bra igen att vi återigen börjar tjata på lillan om att hon ska komma ut till oss.
Har gått upp nåt kilo till så nu ligger jag på totalt 19 kg plus sen starten.
Igår var vi till barnmorskan för rutinkontroll - datumet vi hade hoppats på att vi bokat i onödan, men nu blev det inte så... Fortfarande är alla värden och testresultat finfina, så ingen orsak till oro där iallafall. Hon klämde lite på magen och ner vid buken, log sen belåtet och sa att lillan sjunkit ännu längre ner och låg så fint så där nere.
Vi fick en ny tid inbokad nästa fredag, ifall det visar sig att vi går mkt över tiden för då behöver hon boka in en tid åt oss för kontroll av moderkakan ungefär vid v. 42. Den kan riskera att börja sluta fungera nån gång då, är ju inte till för att funka längre.. Så man behöver kolla så bebisen fortfarande får den näring den behöver. Men men, nog ska hon väl ha kikat ut innan dess?!! :)
Det här blir sista uppdateringen av den här typen - vi är ju fullgångna nu så det finns inga fler bilder och texter.. ;) Men jag kommer såklart fortsätta skriva om hur jag mår och hur det går och så, om nu inte lillan beslutar sig för att kika ut väldigt snart för då är det det ni får veta istället. ;)
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.
På TV börjar förlossningen typiskt med att vattnet går – mitt i en folksamling, såklart – och fortsätter med ögonblickliga sammandragningar. Du behöver sannolikt inte vara särskilt orolig att detta ska hända dig. Fosterhinnorna brister i mindre än 15 % av fallen och även om det sker så brukar bebisens huvud fungera som propp (du kan däremot märka att det läcker om du ligger ner). Det bästa är att ta det lugnt om detta sker – det kan ta timmar innan värkarna börjar – och ringa BVC eller läkare. Din kropp kommer att fortsätta producera fostervatten tills bebisen är född, så du kanske får rådet att stanna hemma tills värkarna har satt igång, eller eventuellt igångsättning.
Värkarna startar ofta på natten, vilken natt vet ingen. Om du sover dåligt just nu kan det därför vara klokt att ta små tupplurar under dagarna så att krafterna finns för natten. Detsamma gäller naturligtvis för dig som partner.
Barnet: En genomsnittlig bebis är lite över 50 cm lång och väger strax under 3,5 kg när den föds, men det är också vanligt och helt normalt att bebisen väger allt mellan 2,5 och 4 kg.
Nu är huvudet och magen ungefär lika breda på barnet. Nästan allt lanugohår är borta och barnet rör sig så mycket det kan på sin trånga plats.
Fostervattnet, som var klart från början, är nu mjölkaktigt från allt det som avsöndrats från bebisen under graviditeten, bl a hudceller som ömsats för att ge plats för den nya hud som växer underifrån.
Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42
Moderkakan ger barnet näring, det visste du säkert. Men visste du att den också under graviditetens sista del ger barnet en liten avskedspresent i form av livsviktiga antikroppar? De sjukdomar du som blivande mamma har haft under livet är du i många fall immun mot eftersom din kropp producerat antikroppar. Dessa ger du nu vidare till barnet via moderkakan och skyddar barnet under de första sex månaderna som till exempel mässlingen. Barnet får också i sig antikroppar genom amningen.
Jag börjar på att ha ganska mycket förvärkar nu, i varierande styrka. Och förkylningen är nu så bra igen att vi återigen börjar tjata på lillan om att hon ska komma ut till oss.
Har gått upp nåt kilo till så nu ligger jag på totalt 19 kg plus sen starten.
Igår var vi till barnmorskan för rutinkontroll - datumet vi hade hoppats på att vi bokat i onödan, men nu blev det inte så... Fortfarande är alla värden och testresultat finfina, så ingen orsak till oro där iallafall. Hon klämde lite på magen och ner vid buken, log sen belåtet och sa att lillan sjunkit ännu längre ner och låg så fint så där nere.
Vi fick en ny tid inbokad nästa fredag, ifall det visar sig att vi går mkt över tiden för då behöver hon boka in en tid åt oss för kontroll av moderkakan ungefär vid v. 42. Den kan riskera att börja sluta fungera nån gång då, är ju inte till för att funka längre.. Så man behöver kolla så bebisen fortfarande får den näring den behöver. Men men, nog ska hon väl ha kikat ut innan dess?!! :)
Det här blir sista uppdateringen av den här typen - vi är ju fullgångna nu så det finns inga fler bilder och texter.. ;) Men jag kommer såklart fortsätta skriva om hur jag mår och hur det går och så, om nu inte lillan beslutar sig för att kika ut väldigt snart för då är det det ni får veta istället. ;)
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.
På TV börjar förlossningen typiskt med att vattnet går – mitt i en folksamling, såklart – och fortsätter med ögonblickliga sammandragningar. Du behöver sannolikt inte vara särskilt orolig att detta ska hända dig. Fosterhinnorna brister i mindre än 15 % av fallen och även om det sker så brukar bebisens huvud fungera som propp (du kan däremot märka att det läcker om du ligger ner). Det bästa är att ta det lugnt om detta sker – det kan ta timmar innan värkarna börjar – och ringa BVC eller läkare. Din kropp kommer att fortsätta producera fostervatten tills bebisen är född, så du kanske får rådet att stanna hemma tills värkarna har satt igång, eller eventuellt igångsättning.
Värkarna startar ofta på natten, vilken natt vet ingen. Om du sover dåligt just nu kan det därför vara klokt att ta små tupplurar under dagarna så att krafterna finns för natten. Detsamma gäller naturligtvis för dig som partner.
Barnet: En genomsnittlig bebis är lite över 50 cm lång och väger strax under 3,5 kg när den föds, men det är också vanligt och helt normalt att bebisen väger allt mellan 2,5 och 4 kg.
Nu är huvudet och magen ungefär lika breda på barnet. Nästan allt lanugohår är borta och barnet rör sig så mycket det kan på sin trånga plats.
Fostervattnet, som var klart från början, är nu mjölkaktigt från allt det som avsöndrats från bebisen under graviditeten, bl a hudceller som ömsats för att ge plats för den nya hud som växer underifrån.
Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42
Moderkakan ger barnet näring, det visste du säkert. Men visste du att den också under graviditetens sista del ger barnet en liten avskedspresent i form av livsviktiga antikroppar? De sjukdomar du som blivande mamma har haft under livet är du i många fall immun mot eftersom din kropp producerat antikroppar. Dessa ger du nu vidare till barnet via moderkakan och skyddar barnet under de första sex månaderna som till exempel mässlingen. Barnet får också i sig antikroppar genom amningen.
Kommentarer
Postat av: Sayo
lääääängtar!
Trackback
